lördag 31 maj 2014

Riktigt läskigt ....

Uppgiven? Trött? Ja just nu vet jag inte vad jag är men skakig är jag just nu.

Jag ger inte upp men en stor del av mig vill det. Men jag tror att det finns en sak som påverkar mig just nu och det är min menstruation, som nu dom senaste gångerna blivit rikligare. Och bara pulver på det gör mig svagare. Igår kväll/natt blev det riktigt läskigt. Jag satt vid datorn, hade tagit mina mediciner som jag blir trött av .... PANG! sa det plötsligt och jag ville bara lägga mig på golvet då jag inte kunde sitta upp. Kravlade in på toa och fick gjort det jag skulle. Samlade kraft och sprang in i sovrummet och ropade på min sambo som sov. Han gick upp och tog hand om min dator, hjälpte mig av med kläderna.

Detta har jag varit med om en gång tidigare fast för ca 10 år sedan och jag är helt borta och kan knappt prata. Det är riktigt läskigt när det händer, riktigt läskigt.

Men jag ger inte upp, även om mina promenader har minskat så ska jag ta tag i det igen så fort jag inte känner som jag gör. Har en crosstrainer här hemma som jag ska försöka ställa mig på senare idag, efter nästa pulverintag. Nu är jag för skakig med en molande mensvärk ....


onsdag 28 maj 2014

Uppgiven ...

TRÖTT! Är jag idag, har ingen energi alls. Och trött på pulver är jag med, fick just en sur uppstötning med smak av den gröna ärtsoppan ... Just den soppan jag har svårt för. Allt annat fungerar bra att äta, men tugga saknar jag att göra.

Ingen motion idag alls, orkar bara inte.

Är väl lite uppgiven idag när det gäller allt ihop men jag biter ihop och försöker ta mig igenom denna dagen och hoppas på att jag mår bättre imorgon.




måndag 26 maj 2014

Lite om mig!

Jag kan inte slappna av. Vet inte om det började när min Moster dog eller efter det. Men den sista veckan så har jag inte kunnat koncentrera mig på något. Det går bara inte, så det blev väl värre efter begravningen men jag tror att även min pulverdiet kan vara orsaken, eller båda saker tillsammans ... jag vet inte. Men koncentrationen är inte som den ska.

Koncentrationen är inte bra annars heller men inte så här illa. Sedan jag rasade ihop för ca 11 år sedan så försvann allt. Personen som jag var då försvann helt mer eller mindre. Jag klarar ingen som helst stress och koncentrationen försvann. Jag har långsamt försökt bygga upp mitt liv igen men helt bra kommer jag inte att bli men jag hoppas innerligt att det i alla fall kan bli bättre än så här. Jag har inte längre min teraput som jag hade i 10 år då jag numera måste klara mig själv och jag försöker verkligen men jag önskar så att jag hade det stödet kvar.

Jag hoppas även att gå ner i vikt kommer att få mig att må bättre psykiskt. Det är ju min depression som fick mig att tröstäta från första början och gav mig 70kg till på min 54kg kropp.

Denna kroppen jag har nu är inte min kropp, då jag under 30 år varit nästintill underviktig Till och med efter att ha fött 2 barn så gick jag ner alla kilon, och då blev jag stor. Men jag blev sjuk samtidigt som jag väntade barn nr 3 och jag bara tröståt hela graviditeten och efter det så fortsatte jag bara.

Jag äter fortfarande min medicin då jag inte känner mig redo att försöka trappa ner än. Men jag har just bytt till att köpa hem den i sina vanliga medicin askar för att sedan själv portionera dom i asken med dagar, vilket jag just gjorde. Innan så fick jag dom i färdiga portionspåsar då jag tidigt i depressionen tryckte i mig ett helt paket på en gång i min mun, jag lyckades knappt svälja någon då min sambo körde in hela näven i munnen på mig och tog ut dom igen. I början fick jag gå och hämta min medicin hos en sköterska en gång i veckan. Sedan fick jag två veckor i taget via apoteket och det gjorde jag nog i 9 år. Så det är skönt att slippa det nu i alla fall.

Jag ska egentligen ha 2 intag om dagen, men jag har kollat med läkare om jag kan ta dom en gång om dagen istället och det var ok, men då är det kvällstid som gäller. Den ena är ingen sömntablett men den har lite sömnmedel i sig och jag blir helt dåsig av den. Tyvärr hade jag innan jag började med pulverdieten stoppat i mig en massa godis när jag blev dåsig för att hålla mig vaken längre. Men det värsta var att jag blev så sötsugen och kunde trycka i mig en hel chokladkaka på bara någon minut och då pratar jag 200g. Så för ett år sedan drog jag ner på den medicinen men fick så svårt med sömnen så jag fick allergitabletter som har samma effekt när det gäller att bli dåsig. Men som sagt jag fortsatte min dåliga ovana att trycka i mig en massa just innan jag skulle sova.

Jag har tagit min medicin och jag känner ett stort sug nu, men nu har jag inget att tugga på och har bestämt mig för att inte göra det heller. Min nästa måltid blir imorgon kl.9-10 som då består av en Shake.

Oj vad långt det blev hade tänkt att skriva om något mer men det får bli ett annat inlägg, förmodligen imorgon då jag börjar känna mig dåsig.

GODNATT!


söndag 25 maj 2014

Nintendo, NES

Min Pysselblogg ska sakta men säkert börja sin flytt hit och detta inlägget är jag stolt över då den blev faktiskt klar och min bror fick den i present i höstas, och han blev glad. Den är 4x5 pärlplattor stor.


"Håller på med en tavla till min bror som har älskat tv-spel och dataspel sedan det första Nintendot kom, Nes hette den. 
Han är nu 38 år har fortfarande första spelet kvar.  Det kom 1986 och alla gårdens ungar kom hem för att testa att spela. Jag tyckte det var kul med speciellt när min bror kom hem med ett nytt spel som ingen av oss hade spelat tidigare.  Jag var alltid bättre än honom varje gång vilket inte uppskattades då. Men han har numera kommit ikapp mig med hästlängder :-)
Han är 3 år yngre kan tilläggas.
Tavlan är inte klar än då jag alltid snyggar till den med att byta ut vissa pärlor. Som man ser så är svampen enögd vilket ska ändras på."


Dag 16 - Hur går det med pulvret då?

Ja det går förvånansvärt bra och visst är jag trött på det absolut, men jag kämpar på. 

Jag drack just kvällens sista shake med smak av banan. Jag gillar den men när saker ska smaksättas med banan så tycker jag ofta att det lätt blir den konstgjorda smaken. Men denna är nog ok ändå har smakat värre saker.

Men det som är den värsta smaken är ju den gröna ärtsoppan. Men jag äter den var tredje dag till middag så det är bara att äta och se glad ut. Jag har ju BARA 10 veckor kvar ......
Men jag är väldigt nöjd med Modifast, visst den kostar men det hade allt onyttigt gjort med så varför inte lägga pengarna på ett märke man kan stå ut med i 12 veckor. Min sambo har ett paket Naturdiet här hemma och han önskar att han hade Modifast och jag förstår honom, mycket väl. Med Modifast så äter du gott 4 gånger om dagen medans med Naturdiet så ska man äta 5-6 gånger och då är det inte ens gott.

Bloggen har några Pin Up flickor överst på bloggen och dom hängde med den mallen jag hittade och det är ju verkligen inte så jag ser ut.

MEN EN DAG KANSKE .......


Skynda på ett och två ...

Idag har faktiskt gått en lång promenad jämfört med andra dagar under dessa 2 veckorna. Vi gick och röstade och äldsta dottern gjorde sin allra första röstning. Oj vad tiden går det var inte längesedan hon var en liten skrutt och nu blir hon 19 år i sommar.


Idag gick iväg på en andra bal med sin pojkvän, så jag hoppas att hans mamma har tagit något fint kort på dom nu som är bättre än dom jag tog ....


Varje gång jag rör mig så räknas alla steg då jag under dessa två veckor har haft på mig en stegräknare för att se till så att jag rör mig och samtidigt att jag rör mig mer och mer för varje gång jag går ut på en promenad. Något jag inte är van vid och bara måste göra.

För 4-5 år sedan så var jag medlem i Tappa.se och gillade den idén när man använder stegräknare. Där kan man ställ in olika mål och jag har satt som mål att gå ända till Berlin ifrån Malmö. Dessvärre tar det lite tid för mig då jag knappt orkat att gå så jag ligger lite efter. Jag borde vara där den vita pluppen är eller Riktkarlen som den kallas.

Detta var innan i fredags och jag hade inte skrivit in något på en hel vecka då jag inte nollställde räknaren varje dag. Jag ju så lite åt gången så jag tyckte inte det var någon idé. Men jag ska bli duktigare.


Dessa stegen skrev jag in efter en vecka och jag fick en stjärna, men så duktig var jag ju inte den dagen utan detta var ju hela veckans steg. Men jag kämpar på! 


Här är jag nu med riktkarlen och jag försöker att mer och mer komma ikapp. Här ser man att jag kommit lite närmre efter senaste inskrivningen.


Jag hade tänkt att blogga om det tidigare än så här men saker kommer ju emellan och det blir som det blir.

En annan sak jag skulle blogga om tidigare var i förra lördagen då jag med min lilla familj gav mig ut på en minigolfrunda och det har jag inte gjort på 11 år. Och jag som knappt rör mig var trött av allt böjande och att stå still. Men några kalorier försvann den dagen. :-)


Som man kan se så har det skett en förändring på bloggen och än så länge så är jag själv väldigt nöjd. Men jag är inte klar ännu då jag ska gå igenom alla inlägg och ändra etiketterna på dom.

Jag kommer faktiskt att flytta hit lite gamla inlägg från min pysselblogg Miss Segers Pyssel då jag känner att just nu vill jag bara ha en blogg. Men så velig jag jämt är så kan mycket ske. :-)












Mammas dag idag :-D

Mors Dag idag!

Och då fick jag denna lilla blomman.

Curcuma undrar hur man sköter en sådan?

Men vacker är den så tack mina tre små gosegrisar. :D


Ett gammalt inlägg från 20 Februari 2013

Medans jag har fixat lite med bloggen så har jag upptäckt ett gammalt inlägg som visar hur länge sedan det var jag sökte till Obesitasmottagningen på Sahlgrenska. Jag kom igång på allvar den 2014-05-09 alltså för 2 veckor sedan. Det gick inte fort .....

ONSDAG 20 FEBRUARI 2013

Obesita Kliniken!

Är ganska nyss hemkommen från min terapi där vi bland annat har pratat om Obesita Kliniken på Sahlgrenska Sjukhus. Hon ska skriva en remiss dit så nästa gång vi jag kommer till henne så ska vi gå genom den gemensamt och sedan posta den.

Jag hoppas verkligen att dom vill ta emot mig så jag får mer stöd med min viktnedgång. Magoperation är inte mitt mål men är det vad som krävs så kommer jag ta det. Men jag hoppas att det inte kommer att gå så långt. Jag ska ju sluta med min terapi, har 3 gånger kvar så komma till Obesita kan kännas tryggt även om dom inte gör det min teraput gör.

Min sambo körde mig till terapin idag, som alla andra gånger men jag gick hem. Så nu är jag trött, blir lätt så när man inte är van vid att röra sig. Ja jag sitter mycket still men har nu som ett nytt mål att dra fram min crosstrainer och börja använda den.

Som ni ser jag gick inte långt och verkligen inte fort heller, men jag har idag rört på mig, vilket är det viktigaste.

lördag 24 maj 2014

Oj vad händer?

Jag fixar bloggen lite ..... Och länkar och så fungerar inte riktigt änn. Jag har inte ens bestämt mig för hur det ska se ut ännu. Jag testar lite olika färdiga mallar som bla finns på http://btemplates.com/

Jag kan inspirera! .... WOW

Oj nu ska ni få höra! JAG ... just det JAG har inspirerat en annan person till att både ta tag i sin vikt och börja blogga om det. Nu får jag verkligen inte ge upp, för hur skulle det se ut då? men vi kan säkerligen peppa varandra.

Men jag är i chock, tänk att jag kan vara en sådan inspirationskälla WOW!

Här är hennes blogg för er som vill följa den Get of Your Broom!


fredag 23 maj 2014

Jag känner mig lite crazy just nu

Stora bloggar dagen idag ....

JAG ÄR HUNGRIG! Men jag har ätit mina 4 påsar pulver så det blir inget mer med det.

Min mellandotter som idag kom från sin pappa efter att ha varit där i en vecka gjorde ju inte saken lättare för mig. HON PRATADE MAT ... inte en gång utan ... TVÅ GÅNGER!!! Det var ju inte så att hon pratade bara rent allmänt om mat utan det var rena INLEVELSEN ... hur det såg ut och hur det låg på tallriken .....

INTE NOG MED DET ... Hon välter min RAMLÖSA som jag ska trösta mig med ... med kork, men nu var den ju SHAKED and NOT STIRRED ... Så det var bara att vänta en stund ...

Mitt i allt så GRILLAR några grannar utanför mitt köksfönster ..... JAG VILL JU HA GRILLAT ...

Men jag nämde det idag på SAHLGRENSKA och då sa hon att blir det för jobbigt så tänk att deras kött är BRÄNNT, HÅRT och TORRT. Ja sa det har jag gjort nu hela kvällen ....

Jag hade tänkt att blogga om en annan sak idag men bilderna ligger på min STATIONÄRA DATORN och jag sitter bekvämt med LAPTOPPEN i soffan och orkar inte resa mig. Blev lite deppig vid den datorn tidigare ...

MEN IMORGON kanske jag kan skriva det inlägget. Har till och med tänkt att skriva ett inlägg som handlade om mina bravader i SÖNDAGS .... Ja här blir inläggen FÄRSKA ...

Tidigare idag var jag MISSNÖJD med mina -3.3kg men nu är jag bara NÖJD

En liten varning till er alla .... JAG HAR SVÅRT MED KONCENTRATIONEN dom 3 senaste veckorna sedan min MOSTER dog. Och allt PULVER har väl hjälpt till och jag kan inte SLAPPNA AV. Så efter att ha läst MODER PETRAS BLOGG igår så blev jag sugen på att designa om denna BLOGGEN. Det behövs inte men jag måste sysselsätta MIG. Så förlåt MODER PETRA att jag härmar dig med att styla om MIN BLOGG. Du gav mig ju idén ....... SÅ URSÄKTA  om det snart blir rörigt .....

FÖRLÅT om jag är jobbig med att SKRIVA STORT  i detta inlägget lite då och då, MEN JAG KÄNNER MIG LITE CRAZY JUST NU .....


Mina underbara grisar


Jag har haft 3 döttrar till Sally, Tindra och Lilla Tingeling.. Åh vad jag saknar dom, speciellt när jag är nedstämd. Dom gjorde mig hela tiden glad med sitt ropande efter något gott. Eller alla tokiga saker som dom lyckades att göra. 

Men när man är ledsen så var det Sally och Tindra som var bäst på att trösta mig. 

Sally låg jämt uppe på min vänstra axel och bara myste, och mysa kunde hon för hon lät som en stor spinnande katt. 

Tindra däremot låg gärna på mitt bröst och slickade på min haka och det tog jag som stora pussar.

Tingeling, hon ville aldrig mysa, inte speciellt, och helst inte med mig utan med min sambo. Och yngst som hon var så skulle hon bara knuffa undan dom andra två och lämna en hel drös med päls i min mun .... 


Ingen av dom finns längre Tingeling dog tidigt av en mystisk sjukdom. Vi gjorde allt för att hjälpa henne, och matade henne dygnet runt. Tillslut fick vi inse att det inget fanns att göra då hon inte kunde resa sig och inget åt. Hon var väldigt saknad då det plötsligt blev väldigt tyst i buren.

Sally och Tindra fick skabb och vi gjorde allt för dom båda men även dom lämnade oss.

Mina barn hade två egna grisar Pigge och Nogge och dom finns inte heller kvar hos oss, tyvärr.



Jag saknar marsvinen och Sally och Tindra som var våra första hjälpte mig faktiskt en hel del med depressionen. Dom fick mig ju alltid att le. Så ibland när jag ser marsvin så blir jag alldeles galen av längtan. Men för tok för många dödsfall på kort tid fick mig att tänka om lite. Mina barn som längre inte hinner med dom pga plugg och så, kände att det fick räcka. I alla fall för nu, men en dag igen kanske?
Så jag saknar min små flickor och självklart killarna med, Pigge var ju Sallys son som jag själv såg födas fram.
Behöver man tröst så skaffa dig ett Marsvin eller annat djur för dom ger dig verkligen den trösten du vill ha.
Jag hittade just dessa bilderna som jag har haft på en gammal blogg så jag kunde inte låta bli att visa upp dom :D


Att jag aldrig lär mig ....

JAG KAN ALDRIG VINNA! Inte för att det alltid handlar om att vinna. Men jag vet att jag INTE ska ge mig in i diskussioner då jag aldrig klarar av dom. 

MEN VAD GÖR JAG? Försöker argumentera och vägrar ge mig. ÄNDÅ så vänds och vrids allt jag säger och jag bara känner mig dum och misslyckad, SOM ALLTID ...

ATT JAG ALDRIG LÄR MIG!!! Men jag tror ju på det jag säger och ÄNDÅ LYCKAS JAG TVEKA PÅ JUST DET JAG SAGT ...

SKA JAG ALLTID VARA TYST? .... Ja jag kryper ner i mitt lilla mushål som jag kom ifrån och gråter ... 

FÖR DÅ BLIR DET LUGNT OCH TYST och INGEN blir sårad förutom den lilla musen som just kröp ner i sitt hål igen.


Dag 14 Viktdag

Ja nu har jag varit och vägt mig och jag borde vara glad. Jag är glad men även om jag inte trodde att något skulle ha skett så är jag inte nöjd med hur lite det var ...

Ja jag är knäpp jag vet men jag ska försöka ta det till mig att det faktiskt fungerar och att jag ska fortsätta på samma sätt fast försöka röra mig mer.

Nästa gång jag ska väga mig är om 3 veckor och då borde jag väl märka något på min kropp, så då kommer jag mäta min kropp med, och då med ett riktigt måttband..



HM! vad väger jag nu då?

119,4kg

 och för 2 veckor sedan var det 122,7kg så det är 

3,3kg

 på 2 veckor.

Men herregud visst måste jag vara nöjd? Vad dum jag är ...

Här har jag fixat fram en liten kul grej som kommer ha koll på min vikt

LilySlim - Personal pictureLilySlim Weight loss tickers




*********************************************************************************
Få fler besökare till din blogg

torsdag 22 maj 2014

Frustrerad!

Åh vad jag har dragit mig för att skriva detta inlägg, har tvekat hela dagen, men nu blir det av.

JAG VILL ÄTA MAT!!!

Jag är trött på pulver .... 

JAG VILL ÄTA GRILLAT KÖTT!!!

Det är det enda jag tänker på ....

INGET HÄNDER!!!

Jag märker inget, jag verkar inte gå ner ...

JAG VILL INTE PROMENERA ELLER SVETTAS FÖR HUVUDTAGET!!!

Är för trött för att röra mig, men gör det med stort motstånd ...

JAG VILL INTE TILL SJUKHUSET I MORGON OCH VÄGA MIG!!!

Är livrädd för att se att mina 2 veckor med bara pulver inte har fungerat, för så känns det ...



*********************************************************************************
Få fler besökare till din blogg



onsdag 21 maj 2014

Läs Min Blogg! - Ett bra sätt att sprida din blogg-

Tidigare idag startade jag och Moder Petra denna grupp på facebook för att hjälpa andra bloggare att kunna sprida sin blogg. Där finns redan flera sådana grupper, 
Men kan man få för lite läsare till sin blogg?

Min lilla son ...

Nu kommer ett ytterligare inlägg som inte handlar om min vikt, men jag kan nämna att jag häller i mig pulver så det kommer ut genom öronen ... nästan. Ja det går bra med pulvret och ska försöka blogga om det imorgon.

Det blir lite inriktning på min underbara son igen då han inte hade en bra eftermiddag idag. Vi var på samtal i skolan nu på eftermiddagen och det var tufft. Han har fått gå om 1 år då han inte klarade sina mål i 1:an och redan då förstod vi att han säkerligen har ADHD eller liknande, men dom ville inte göra en riktig utredning på honom då utan det räckte med att komma fram till att han var "Omogen". Nu ska han sluta 3:an och han når inte målen nu heller och det fick honom att börja gråta och springa ut från klassrummet. Hans lärare kände sig hemsk men sa att han måste ju vara ärlig, vilket han gör rätt i.

Min son är i kö för en utredning och jag hoppas innerligt att den är gjord och klar när sommaren är över och att vi kan kräva mer hjälp för sonen.

När vi sedan gick från mötet så insåg vi att sonen trodde att han skulle få gå om ett ytterligare år. Stackarn! Vi fick ju så klart trösta och förklara att så är det inte, men jag vet att han lider för det märks när vi gör läxor och han inte förstår det hela, han anklagar sig själv och det gör ont i mig som mamma att se det. Men vi stöttar honom och försöker få honom att förstå att hans svårigheter är inte hans fel utan det är bara så.

Han fick även höra bra saker om sig från läraren men jag tror inte att det är det han tänker på utan han koncentrerar sig på det som är fel. Dessvärre är jag sådan själv ...

Men väl hemma igen så var han gladare och vi skulle fota hans storasyster som just skulle iväg på studentbal.

Och jag .... familjens klantmamma envisas med att fota med dotterns avancerade kamera och tycker att jag var riktig duktig.... Tar av linsskyddet ... pang! så låg det på marken ... trodde det satt fast i ett snöre ... men nope ... Sedan när jag fotar så zooooom in ..... zooooom ut .... och sprang till datorn och får se hemskt suddiga foton .... :-(

Men dottern och hennes pojkvän var hur fina som helst och ikväll skulle dom på hennes studentbal och på söndag ska dom till hans. Och jag hoppas då att hans mamma är en bättre fotograf då dom ska åka från honom den gången.

pst. Om du backar ifrån data/mobilskärmen så ser bilden bättre ut i skärpan .....

"Hon skulle till och med komma försent till sin egna begravning" ...

Jag vet att jag inte har bloggat på några dagar nu men mina känslor har varit lite över allt och efter igår så är dom i en enda salig röra.

Igår var jag på min mosters begravning och det tog musten ur oss allihopa. Min stackars son som nästan mer eller mindre hade sett fram emot detta. Det är ju spännande för en 10-åring att få se en kista och veta att det ligger en död människa där i. Han har varit med om två begravningar tidigare och dom var väldigt spännande för dom sänktes ner i jorden och det var nära att han föll i den ena gången då han inte kunde sluta att luta sig över. Men det var några år sedan och den som var igår var han inte beredd på alls.

På grund av olika anledningar så har jag inte sett min moster på många år nu och min son har träffat henne 3 gånger under sina 10 år. Vi satt bakom mina kusiner vilket gjorde det väldigt tufft för min son, för dom grät väldigt mycket, jag grät, min ena dotter grät och många andra så klart. Men för min son blev det riktigt jobbigt med alla gråtande omkring sig så han grät och mådde hur dåligt som helst.

När man skulle gå fram till kistan och säga ett sista farväl så vägrade min son detta, han hade planerat ett litet tal : "Här får du en blomma, hoppas att du har många vackra blommor i himlen!". När alla hade gått fram och gjort sitt farväl så bestämde han sig för att gå fram helt själv till kistan, vilket han sedan fick beröm för från en av mina kusiner. Men han sa inget utan la bara sin ros på kistan.

Även om vi var förberedda på gårdagen så kunde ingen av oss se från början hur jobbigt och smärtsamt det skulle bli. Det var en väldigt fin begravning trots allt och jag är glad att jag deltog och det gladde mina kusiner att jag kom även om vi knappt har setts på många år.

Så efter igår var det jobbigt, framför allt begravningen och sedan att möta sin släkt som man med några inte ens ha sett på 10 år. Det är inte deras fel utan det var jag som valde att ta avstånd till dom. Men jag lärde mig i går vilka som verkligen var glada över att se mig och inte.

Hade min moster levt så hade hon varit ärligt glad över att se mig det vet jag, då jag vet att jag betydde en del för henne. Hon har alltid varit min "Moster" med ett stort M. Har 3 mostrar men denna mostern har jag aldrig kallat vid namn utan för mig hette hon moster. Till och med mina kompisar när jag var liten trodde att hon hette så, så även dom kunde ropa moster efter henne.

Igår kväll så strö kollade jag på tv när någon i programmet säger: "Hon skulle till och med komma försent till sin egna begravning". Det fick mig faktiskt att le och det stort. Min Moster var mästare på att komma för sent, även till sin dotters bröllop ... så hade hon varit försenad igår så hade vi alla nog skrattat och och tyckt att hon fortfarande hade varit sig lik.

Denna bild tog min ena kusin igår ...

Moster


tisdag 20 maj 2014

R.I.P Moster

Tänker på min Moster 
då vi idag har sagt farväl med en fin begravning


tisdag 13 maj 2014

HARAJUKU FASHION WALK i Göteborg

Upptäckte just att mina barn efter helgens HARAJUKU FASHION WALK är med i tidningen GP

Klicka här på GP så kommer ni till artikeln


Pulverdag 5 - Och lite mått

Jag ska börja räkna dagarna med pulverdieten i titeln så ser jag lättare vilken dag jag är på.

Just nu så sitter jag framför tv:n med en hallonshake och kollar på nyhetsmorgon. På sjukhuset så sa dom att jag skulle sluta äta framför tv:n men när jag är ensam så är det inte så kul att sitta i ett kök som man avskyr. Har aldrig gillat det köket då det är lite trångt gentemot vardagsrummet som är hur stort som helst och luftigt. Fem fönster och två balkongdörrar (har två balkonger) bara det säger att rummet är stort.

Idag mår jag bättre, dagen har visserligen just börjat men det känns bättre idag på något sätt. Redan igår kväll så kändes det ganska bra, jag var hungrig men jag led inte som jag hade gjort under helgen vilket känns bra. Så detta med bara pulver ska jag förhoppningsvis lyckas med. :-D

Men jag måste komma igång med mina promenader och jag ska försöka idag igen men dock en kortare sträcka och lite lugnare. Så får vi se hur jag mår sedan.

Jag nämnde förra veckan att jag skulle mäta om mitt omfång runt mage och rumpa med ett bättre måttband. Nu har jag inte gjort det tyvärr då jag helt hållet glömt av det av all trötthet. Det har ju gått 5 dagar nu och jag går efter den konstiga mätningen ändå då jag önskar att jag hade mätt om tidigare.

Så här var måtten 

2013-01-28
Vikt: 123,5 kg
Midjemått är:132cm
Höftmått är: 143 cm

Och i fredags
2014-05-09
Vikt.122,7 kg
Midjemått är: 124 cm
Höftmått är: 147 cm
Bystmått är: 119,5 cm

Nu stämmer ju inte dess mått exakt men på ett ungefär och nästa gång jag mäter mig är den 23 Maj för det är då jag ska på vägning på Sahlgrenska. Men då ska jag ha ett riktigt måttband så det blir mer exakt.

Eftersom jag har väntat med detta inlägg tills nu så har jag även väntat med att lägga upp dessa bilder på min kropp. Dom är långt ifrån vackra men dom visar sanningen och jag kommer att ta nya bilder allt eftersom, men det blir väl när jag själv ser en skillnad.








måndag 12 maj 2014

Trodde jag skulle svimma!

Åh vad jag är trött och igår ska vi inte ens prata om hur trött jag var. Låg som en stor död val i soffan hela dagen, idag är det nästan samma fast idag orkar jag faktiskt blogga , det gjorde jag inte igår. Så jag är piggare ändå.

Jag var ute tidigare för att följa sonen till sin teatergrupp och när vi väl var där så fick jag ont i magen (hade promenerat dit) och rusade in på toaletten och när jag ska sätta mig så svartnade det för ögonen.

-Nu svimmar jag tänkte jag ...

Men det blev inte så som tur är, men jag var helt skakig och försökte smsa min resterande familj. Tur var så var lilla dottern (16 år) på väg hem från skolan och kom förbi teatern och vi promenerade sakta hem tillsammans. Kändes tryggt att hon var där för jag var rädd att jag skulle falla ihop.

Jag kommer dock fortsätta med min pulverdiet, antagligen tog jag ut mig för snabbt då jag egentligen knappt går utanför dörren och skyndar iväg och det med en redan matt kropp.

Jag ska ta en promenad imorgon igen, kortare och lugnare.

Men detta med min mobil är faktiskt just nu skrattretande då min mobil är på lagning och är ersatt av en äldre variant. Samsung  Galaxy note 2 med 5,5 tum lämnas på lagning och jag får då använda Sony Ericsson Xperia Mini  med 2,55 tum. Det är ju skrattretande speciellt när mina händer skakade när jag försökte förmedla om att jag ville ha stöd hem och få skrivet det jag ville då var långt ifrån lätt.

Hade tänkt att blogga om mina mobiler fast inte på detta sätt ..... Och ja jag valde att köpa denna minimobil en gång och varför vet jag inte då jag läääängtar så efter min Note 2.

lördag 10 maj 2014

Inspirerad idag

Att läsa viktbloggar är något jag drar mig för för jag blir bara påmind om hur misslyckad jag är. Men som förra året när jag väl nu bestämt mig för att gå ner så försöker jag ta tag i att läsa och följa andra bloggar för att bli peppad och inspirerad.

Idag ramlade jag in på en blogg Saras viktiga resa och jag blev riktigt inspirerad av henne då hon har lyckats gå ner från 200kg till 160kg sedan Januari 2013. Hon får stöd av sin sambo som även han behöver gå ner i vikt och dom kämpar tillsammans. Helt underbart! :-D

Själv så har även jag världens bästa sambo som behöver gå ner i vikt men vi är aldrig starka samtidigt och jag är enormt svag jämfört med honom. Och ofta lyckas jag dra honom med mig ner. Hade det inte varit för mig så hade han varit smalare idag. Så jag är enormt impad av denna Sara och hennes sambo då jag själv måste vända mig till Sahlgrenska för att komma igång och få stöd. Men förhoppningsvis så får jag denna styrkan en dag så jag kan klara mig själv.

Här är en till som jag blev riktigt impad av när jag läste denna artikeln om Joakim som har gått ner 100kg och är nu fitnessmodell.

Så läsa om andra överviktiga som kämpar med sin vikt imponerar mig nu väldigt mycket nu när jag själv försöker.

Jag blir imponerad av dom annars med men jag ser det ofta som att jag själv är misslyckad.


Gårdagens Måltider

Jag skulle ha bloggat mer igår var tanken MEN min underbara familj kom hem ifrån Ullared sent på kvällen och hade en hel del att visa upp vad dom hade köpt. Jag avstod ifrån att åka med då jag inte ser någon anledning alls till att köpa mig kläder nu. Men visst var det surt när dom kom hem och visade sina kläder. Kan säga att jag blev väldigt avis på vissa plagg dom hade köpt till sig själva. Inser att mina döttrar har samma smak som jag själv ...

Men min första portion pulver igår bestod av en Banan Shake och den var helt ok, sedan blev det Chokladpudding till lunch och min middag blev det Potatis och purjolöksoppa. Jag älskar ju choklad så jag var väldigt nöjd med chokladpuddingen, dock inte som en vanlig pudding men inte långt ifrån.

Potatis och purjolöksoppan hade höga förväntningar av då jag gillar den soppan för övrigt. Den var gryning och hade en smak som jag inte kan sätta ord på. Men den gick ner och det blir nog bra med den tillslut.


Min sista måltid avslutades med en Kaffe Shake och jag är inget fan av kaffe men den gick bra att dricka ändå. Jag köpte faktiskt alla smaker som Modifast har då jag vill kunna variera mig och inte tröttna för att jag bara tar choklad delarna.


Men vad kissnödig jag är då! Både nu i skrivande stund så kniper jag och igår. Det blev ett himla springande på toa, men jag har ju en massa vatten samlat i mig och det ska väl ut nu antar jag.
Jag har problem med ödem speciellt nu när värmen kommer så jag kissar gärna ut det nu så jag slipper svulllna fötter i sommar.

Harajuku Fashion Walk Göteborg

Ja då har äldsta dottern dragit med sig lillasyster till stan för att deltaga i Harajuku Fashion Walk.

Äldsta dottern älskar allt som har med Asien att göra så att hon är med är jag inte förvånad över. Att min lilla dotter följer med tycker jag är bra då hon behöver göra lite mer roligt då hon alldeles för ofta pluggar på tok för mycket.


Dom ska nu träffa en tjej som dom inte har sett sedan dom var riktigt små då jag och hennes mamma har parat ihop dom igen när det visade sig att dom hade lika intressen.

Här är ett exempel på hur det är:






fredag 9 maj 2014

Modifast

För ett tag sedan när jag var på Sahlgrenska så fick jag med mig lite pulver hem att testa och jag föll då för Modifast och beställde genast hem det. Det blev en hel del pengar 1700:- ungefär och det för ca en månad.

Modifast var verkligen snabba då jag fick hem det redan dagen efter jag hade beställt det.

Det som är på bilden och två shakeflaskor (som inte är med på bilden) är vad jag köpte då.


Jag öppnade sedan alla paket och delade upp alla påsar i högar med en av varje i för att sedan stoppa tillbaka varje hög i askarna. Nu har jag en ask i kylen då det ska bli bättre smak av att pulvret är kallt från början. Och det hjälper även puddingarna att stelna fortare. Så med en ask med blandade smaker i gör ju så att jag inte bara äter en sort utan varierar. Kan dock säga att jag valde bort att lägga dom tre sopporna i kylen då dom ska värmas innan jag äter dom. Men jag kommer se till att äta en varm soppa om dagen som middag. :-)

När jag kom hem från sjukhuset idag och gick in på facebook så hade min äldsta dotter varit väldigt kul ....
Hon rekommenderade mig denna sked ...



Min nuvarande vikt

Ja då har man börjat på pulverdieten. Jag var på sjukhuset idag och pratade lite innan och vägde mig.

Min vikt var ju inget att hurra för men det visste jag ju innan. Så sist jag nämnde min vikt här inne så vägde jag 117,9 och startvikten var på 123,5. Men detta var med vågen hemma och nu ska jag gå efter sjukhusets våg.

När jag kom hem så vägde jag mig på vågen hemma för att kolla hur mycket vågarna skiljer sig. Det blev 2 kilo ... så jag får hoppas att vågen på sjukhuset är den som stämmer bäst.

Min sambo mätte min midja, byst och höft förut, men han använde ett ganska stelt måttband av metall så jag kommer göra om det med ett bättre måttband så fort jag hittar ett.

Men dagens vikt är ... 
122,7kg

Så bildens vikt är vad jag lyckades med förra sommaren.


torsdag 8 maj 2014

Free from Coca Cola!

Den här har jag visat tidigare och den har koll på hur länge jag har avstått från Coca Cola och annan läsk. Så nu i skrivande stund så visar den 1 år, 9 månader och 2 dagar. Och jag är riktigt stolt över mig själv får jag erkänna. Jag var riktigt fast i Coca Cola träsket och ville bara dricka cola. Nu har jag inte druckit en enda droppe Coca Cola sedan dess. Men när det gäller annan läsk så har jag aldrig varit sugen på att dricka dom. MEN under Julen och Påsken så har jag druckit must men när dom helgerna var över så blir det ingen mer läsk alls. Suget finns inte alls och det är jag riktigt glad för.

LilySlim - Personal pictureLilySlim Diet days tickers

Jag har ersatt läsk och Coca Cola med bubbelvatten och det dricker jag massor utav. Min sambo köper billiga märken på Netto och ibland på helgerna så unnar jag mig med en riktigt god LOKA.

Jag har även en sådan här räknare för godiset men den stämmer inte längre då jag tuggar som aldrig förr. Men jag ska skapa en ny som är nollställd.


Det kommer att ändras lite här inne då vissa saker inte riktigt stämmer längre som nya mått, vikt m.m

onsdag 7 maj 2014

Moster

Det finns en sak som jag inte räknade upp i förra inlägget. en sak som får mig att tröstäta. Det är egentligen med tunga steg jag går för att börja med min pulverdiet.

Imorgon Torsdag så är det 1 vecka sedan min underbara moster somnade in ...

Saknar dig

Moster




Det är snart dags igen ...

Att ha cirka 3 besökare i veckan på en blogg som står väldigt still är ju väldigt intressant. Så undrar hur många det blir när bloggen är igång igen?

Ja bloggen kommer nu att väckas till liv igen då det kommer att hända saker med mig som jag kommer att blogga om. Men först vill jag berätta vad som skett sedan jag bloggade sist.

Min motivation och lust till att gå ner i vikt har legat på botten helt och hållet. Att sedan ha haft renovering i lägenheten har ju inte ökat lusten direkt. Att oroa sig för sin son som ska utredas för att se om han har ADHD eller liknande har gjort så att svaga jag hellre har tröstätit än att kämpa med vikten.

Att familjen har förlorat marsvin efter marsvin har inte heller underlättat.

Att hela tiden bli påmind om min mammas hälsa, när man inte längre pratar med henne gör inte saken bättre.

Så jag har helt enkelt inte orkat ta tag i vikten igen och verkligen inte orkat blogga om det, då hade jag fått döpa om bloggen HUR MAN GÅR UPP I VIKT och det var ju inte tanken med denna blogg.

Men bakom allt skit som händer så har jag faktiskt oxå blivit patient på Obesitasmottagningen på Sahlgrenska. Första rundan dit var bara en massa information och så skulle jag ta ställning till vad jag ville söka för. Magsäcksoperation? Eller Kostbehandling? Jag var så tveksam när jag kom dit men när jag kom hem och tänkt igenom det hela så insåg jag att en magsäcksoperation är inte den lätta vägen ut.

Operationen: Kan man inte ändra tillbaka, det finns risker med operationen, man får äta en massa vitaminer resten av livet och missar man det kan man få hjärnskador. Man måste gå igenom en kostbehandling och lära sig äta rätt.
Kostbehandling: Lära sig äta rätt

Vilket har jag valt tro? Så klart kostbehandlingen för den kommer jag ändå inte undan ifrån. Skulle jag inte fixa det så skulle jag nog fundera över operationen.

Så på fredag är min första dag med kostbehandling och jag ska göra en rivstart med att äta pulver, massor utav pulver, i 12 veckor om jag kan men jag har köpt hem för ca 1 månad sedan får jag se om jag fortsätter med det, man måste inte göra 12 veckor.

Varför fredag då? Jo eftersom jag nu är deras patient så vill dom bestämma när jag ska börja. Så jag ska dit på fredag för vägning och så och sedan börja med mitt pulver som ska ersätta alla måltider. Sedan ska jag dit varannan vecka för kontroll av det hela. För man kan må psykiskt dåligt när man gör detta så därför vill dom ha kontrollen över det. Och inte mig emot! Vet en person som innan pulver mådde psykiskt dåligt och började med bara pulver själv utan kontroll och läkare. Personen blev tillslut sämre och lades in på psyket för ett tag. Så jag är rädd för att må sämre då jag har depression men så länge jag inte har självmordstankar så får jag nu börja på fredag.

Men detta pulver! Motivationen då!? Ja jag har sagt till familjen att dom får äta middag utan mig nu i början då jag inte vill se dom mumsa på massa gott och det godtar dom som väl är. Min motivation, ja den känns inte som den är här, men som läkaren sa till mig sist så hade jag visst motivation då jag faktiskt var där hos henne. Och idag har jag gått med i Tappa.se för här ska det räknas steg ... men det gäller ju då att ta sig ut genom den där dörren först vilket inte händer så ofta.

Ja vi får väl se hur det blir med det hela, jag är i alla fall tillbaka och ska nu ge mig på ett nytt försök från och med fredag.

Innan jag fick min bestämda pulverdag 
så fick jag gå igenom en 
sömnapnétest och jag har en svag
 sådan fick jag veta och den
 kan försvinna om jag går ner i vikt igen.
Här ska jag sova och göra testet ...

-

-